I hate the way you talk to me and the way you cut your hair
I hate the way you drive my car, I hate it when you stare
I hate your big dumb combat boots and the way you read my mind
I hate you so much that it makes me sick It even makes me ryhme
I hate the way you're always right, I hate it when you lie
I hate it when you make me laugh, even worse when you make me cry
I hate the way you're not around and the fact that you didn't call
But mostly I hate the way I don't hate you
Not even close, not even a little bit, not even at all.

Kan vara den finaste dikten någonsin.

Jag vet att du sover känner värmen från din hud bara lukten gör mig svag men jag vågar inte väcka dig nu. Jag skulle ge dig allting du pekar på men bara när du inte hör vågar jag säga så. Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinlig grå blir jag utan dina andetag. Min klocka har stannat under dina ögonlock fladdrar drömmarna förbi inuti är du fjäderlätt och vit. Och utan ett ljud mitt hjärta i din hand har jag tappat bort mitt språk det fastnar i ditt hår. Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor jag kan inte ens stå när du inte ser på och färglös som en tår blir jag utan dina andetag. Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor jag kan inte ens stå om du inte ser på och genomskinlig grå vad vore jag utan dina andetag?
Vad vore jag utan dina andetag?

För er som inte vet det firade jag och Johan 1,5 år igår. Tänk er vad lång tid det är egentligen. Trots att det är lång tid kan jag inte få nog av denna fantastiska människa, han som jag tycker så fruktansvärt mycket om för hans charmiga leende. 1,5 år är ungefär 527 dagar, 1,5 år är exakt 12648 timmar, 1,5 år är 758880 minuter, 1,5 år är 4532800 sekunder. Trots att det är en himla massa sekunder så kan jag inte få nog och tröttna på den här underbara människan, som gör mig så fantastiskt lycklig, som får de miljoner fjärilarna som bor i min mage att brusa upp och göra det så underbart att leva. Flera saker jag tycker om hos min pojkvän är tillexempel hans extremt fina ögon, hans mjuka kinder, hans vackra armar, hans dialekt som jag mobbar honom för, trots att jag gillar den i smyg, hans pussar mot min panna och min hals och hans armar runt min midja. Ett ord finns för att beskriva liknande känslor: Kärlek.

Om ni inte riktigt har förstått hur mycket jag tycker om min pojkvän, hur mycket jag älskar honom

kan ni alltid kika in här.

They call you my better half.

Jo förresten, jag glömde säga det förut men jag fick en liten, liiiiiten, minichock igår när jag anlände. Min pojkvän har nämligen rakat bort sina lockar, förstår ni? De fina lockarna som jag brukade borra in min näsa i och dra mina fingrar igenom är borta. Vart ska jag nu har händerna? Dessvärre hade jag inte rätt i att han inte skulle passa i det, för det gör han....tyvärr. Tack och lov växer det ut och om han rakar bort det igen kommer jag gråta floder. Eller så snor jag alla rakapparater som finns och gömmer undan dom tills dessa dumma idéer har försvunnit, är det en liten tonårsrevolt kanske?

Jag läste en av mina favoritbloggar för en liten stund sedan. Niotillfem heter den och ni hittar den här. Det senaste inlägget jag läste handlade i alla fall om varför hon tycker om sin fina pojkvän så mycket, därefter skrev hon att hon tyckte att man skulle kommentera i hennes blogg varför man tyckte om sin pojkvän eller flickvän så mycket. Så istället för att skriva det i hennes blogg skriver jag min här.

Jag tycker om honom så hemskt mycket för att han får mig att känna mig speciell, sådär så det kittlar i magen. För att han har så underbart vackert hår som man kan fläta in sina fingrar i, för att hans kind luktar så mysigt. Jag tycker om honom för att han skrattar så himla charmigt och för att han har det finaste leendet jag någonsin sett. För att han kysser så underbart och för att han är min finaste hjärtevän.

Är det bara jag som verkligen gillar den nya MER reklamen? Inte själva reklamen utan i mitten där, när killen står på scenen och sjunger....till en kille. Jag gillar det mest av allt i hela filmen. Att det inte behöver vara kille och tjej utan att de sträcker sig till alla, oavsett om man är hetrosexuell eller homosexuell. Det är fint med kärlek oavsett.

Dålig kvalité men strunt samma.

Jag räknade just ut att igår var det exakt ett år sedan jag och Johan träffades för första gången, lite småfint sådär. Jag kommer ihåg att jag vaknade klockan halv 5 första gången, somnade om till 5 för att jag var så nervös. Gick alltså upp vid 5 och fixade allting som skulle fixas. Han anlände klockan 10, ganska exakt om jag minns rätt. Jag hade med mig Mickis och för att återigen dra upp det jag alltid får höra fick han aldrig någon kram när vi sågs första gången, trots att vi då hade skrivit i 3,5 år. Resten av dagen följdes av rådnande kinder, fina kyssar och en massa pirrande i magen bland miljoner av fjärilar.

Ett år sedan jag började känna mig otroligt lycklig, eller för att vara exakt, ett år sedan och en dag.
Du vet att jag älskar dig, varenda del av dig, varenda skavank.

Vet ni hur fin min bror är? Vi satt och åt nyss och vi pratade om ett disco han hade varit på igår. Samtalet löd ungefär såhär:

- Men det var dåligt, dålig musik, inga snygga tjejer och så gick högtalarna sönder.
- Aha, inga snygga tjejer alltså.

Efter ett tag så kom vi in på Molly Sandén.

- Men Molly Sandén är ju skiiiiitsnygg ju!
(Mamma) - Ja, hon är riktigt snygg faktiskt.
- Men du kan ju inte tycka att hon är snygg fattar du väl, jag har ju killhjärna!
- Men jag tycker din syster är väldigt snygg.
- Ja, hon är söt när hon sover men när  hon är vaken är hon skitsnygg.

Jag tycker i alla fall att det var väldigt snällt sagt.
ILY <3 

Godmorgon allihopa!
Innan jag far iväg till praktiken tänkte jag bara nämna en viktig sak med dagen.