Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Vi träffades för första gången i mars förra året, under påsklovet om jag inte minns helt fel. Då hade vi sms'at, suttit på msn och pratat i telefon i ungefär 3,5 år. Vi två bestämde tillsammans att det var alldeles för lång tid för att inte ha träffats alls, speciellt när vi tyckte om varandra. Nästa gång vi träffades var fredagen den 4 april 2008. Du vet, det var då det blev vi, det var då jag började ge all min kärlek till dig, drygt 20 mil borta försöker jag fortfarande ge dig all min kärlek som jag tycker du förtjänar. Du är min pojkvän och det bästa som hänt mig på länge, du vet att du är den jag förlitar mig på mest och en av de som betyder mest av alla människor omkring mig. Jag vet att jag ofta säger hur bra du är för mig, hur underbar och hur fantastisk du är, men jag gör det för att jag inte vill att du ska glömma det, glömma hur mycket du är för mig. Jag har det så otroligt bra med dig, du vet att jag mår bra när jag är i din närhet och när jag får vara med dig. Det bästa jag vet är att gå och lägga mig tillsammans med dig, sova tillsammans med dig och vakna tillsammans dig. 

 
Jag älskar dig!
4/4 2008