Jag gillade verkligen den här måndagen, tills för en kvart sedan. Jag tänkte göra en god gärning som jag gör i stort sett varje dag och gå ut med hundarna en liten sväng. När vi har gått så vi kommer ut på grusvägen där vi alltid går kommer en liten jävla terrier, okopplad och full fart. Och ja, Boston är kanske inte den bästa att springa på sådär bara och det blev ett jädra liv. Den lilla terriern var dock inte speciellt kaxig när jag i min fina förvirring råkade dänga till honom med tygskon och ännu mindre kaxig när Bostons käft började glappa. Tur för'n att matte är så jädra stark, rena rama superwoman alltså. Typ. Men i vilket fall, efter kängan och käftglappandet ilade den iväg med svansen mellan benen, rätt åt den enligt mig. Oss attackerar man inte ostraffat. Nu sitter jag bara och undrar: Vem fan låter sin hund gå okopplad när man inte har pli på den? Och ännu jobbigare är att jag kommer ha dåligt samvete för att jag inte ringde polisen eller något. Men förhoppningsvis är husse och matte ute och letar och den lilla fula terriern kommer hem. Hopefully!