Nu har jag varit hemma ett bra tag här och kollat på Marley and me för andra gången, fy vad jag grinar kan jag ju säga. Den är så himla fin, visar hur en hund blir till en familjemedlem. Jag vet redan hur mycket jag älskar mina hundar men den här filmen får mig att tänka till lite, man vet aldrig hur länge de lever. Fy vad det gör ont i hjärtat att skriva det men det är ju faktiskt sant. Nå ja, första gången vi skulle se Marley and me var när vi åkte hem från Kreta och sitta och se en sådan film är riktigt värdelöst, jag har ingen större lust att sitta och gråta inför 40 personer jag aldrig har träffat så jag la ner tittandet ganska snabbt. Nu har jag sett den i alla fall och jo, jag rekommenderar den väldigt starkt, den är underbar på alla sätt och vis faktiskt!

Nu ska jag sätta igång med att städa huset!
PUSS