Praktik och träning har stått på schemat idag. Helt okej dag fylld av saknad och trötthet.
Jag var ute och fotograferade idag och kom fram till att känslan av att bli iaktagen är ruskigt hemsk.

Dessutom har jag fått för mig att det spökar, inte bara hemma utan överallt.
För några månader sen stod jag och skar bröd vid bänken, hundarna började morra och det kändes
som att något rörde mig vid axeln, jag for runt med kniven i högsta hugg men.....inget fanns där.

Jag får alltid för mig att det spökar, överallt!
Jag är livrädd att gå från mitt rum på kvällen/natten till toaletten, just för att jag är larvigt rädd att det ska stå någon i hallen eller på toaletten. Jag är barnslig, jag vet men nej. Det finns något. Samtidigt är jag livrädd för att se något eller känna något, bara grejen att tvätta ansiktet och sedan titta upp i spegeln igen skrämmer mig, tänk om det skulle stå någon där.
Nej, nu ska jag sluta skrämma upp mig själv & se vidare på Cityakuten.

Puss&godnatt.

                                                  
förresten så hittade jag en finfin sak på mitt dator-skrivbord igår.
<3