Jag och vår hund Boston har en speciell kontakt, nästan så vi läser varandras tankar. Det är nämligen så när jag berättar något kul och spännande för honom viftar han alltid svansen ruskigt hårt. Som man tror att den ska gå av, ungefär.
- Boston, den här veckan ska vi ut på långpromenader varje morgon, klockan sju, i raskt takt!
Inget svansdunkande.
- Nehe, i långsam takt då?
Lite svansdunkande, långsamt.
- Eller så stannar vi hemma och sover istället?
DONK DONK DONK DONK DONK, i snabb takt.

Yeah, that's my dog! ♥