Jag står med ryggen vänd ifrån sängen, jag ser en skugga nedanför. Ni vet sådär som det alltid gör på väggar i skräckfilmer. Mitt bröst knyts ihop och jag får svårt att andas, jag känner att paniken är nära. Likaså ett skrik. Skriket som snart är ute ur min hals, ur min torra mun som gör det svårt att andas. Nu händer det, det som jag varit rädd att det ska hända, att någon ska komma och ta en äcklig trasa framför munnen på mig så jag svimmer, sen klippa av mina tår och fingrar och skicka till min familj och pojkvän. Mitt hjärta stannar.

Precis såhär läskigt var det när jag dammade av mitt rum, jag såg en skugga vid fotöljen som kom närmare och närmare. Mitt hjärta stannade några sekunder, tills jag insåg att det var min hands skugga.....Ibland har man ljusa dagar, denna var inte en av dessa.