Oj sicken sen uppdatering det blir idag. Det får jag ta att förbättra lite. I förrgår kikade jag i alla fall på den omtalade filmen The Notebook som min pojkvän så snällt har fixat fram åt mig. För er som har sett den handlar den alltså om en kvinna som har alzeimers och bor på ett hem och varje dag kommer en man för att läsa för henne. Han läser för henne & hon tycker sig känna igen historien. Enligt mig är det en väldigt klassisk berättelse om två unga människor som blir förälskade under en sommar då flickan är där på semester. Hon lever i en högre standard och av sina föräldrar får hon höra att den unge mannen är som sopor i deras värld, hon är värd något bättre. Sommaren tar slut och de båda skiljs som ovänner men mannen försöker desperat få tag i henne via brev. Något hennes mamma döljer för dottern och gömmer breven, han skickar totalt 365 brev, ett för varje dag, himla fint tycker jag. När kriget startar arbetar hon som sjuksköterska och börjar dejta en soldat, samtidigt som mannen är ute i krig, kommer hem och renoverar sitt drömhus. Kvinnan planerar sitt bröllop tillsammans med soldaten och en dag hamnar mannen i tidningen pga sitt hus, deras vägar möts igen.

Åh vad jag grät av den här filmen, den satt rätt i hjärtat. Jag kan tänka mig att den blir lite tråkig om man sett den fler än en gång men ja, ni som inte har sett den tycker jag ska se den. Den är extremt fin och rar, riktigt passande skådespelare och det kan nog vara en av de finaste filmerna jag sett. I alla fall den jag har blivit mest rörd av och gråtit mest av, bortsett från filmen Pass it forward (Skicka Vidare).


En sen uppdatering & jag är trött som en gruvarbetare.
Puss!