Om 3 timmar sitter jag förhoppningsvis i en biosalong med mina fina vänner, bland annat Maria, Erika och Anna. Vi ska äntligen se I taket lyser stjärnorna, som jag har längtat! Jag känner på mig att jag kommer sitta och gråta så det blir ingen mascara för kvällen i alla fall, allt måste ju planeras i detalj (märk väl ironin).

Jag tror jag är inne i en känslo-period förresten, varenda gång det blir minsta sorgligt på tv eller i böcker så får jag den här klumpen i halsen, likadant när jag ska sova och blickar en sista gång mot fotot av Johan som jag har på mitt nattduksbord. Jag börjar bli ett riktigt hormons-monster med känslo-attacker, ungefär. Men nu ska jag nog börja fundera på att hoppa in i duschen och leta reda på kläder att bära för kvällen, önska mig lycka till!

Förresten får ni en recension på filmen senare.
Puss!